Idag när jag var ute med hunden mötte jag en bil med två personer i. De såg jätteglada ut och vinkade febrilt, jag vinkade tillbaka, jag hoppas de tog fel på person. Det känns obehagligt när Vaggerydsbor vinkar, jag tycker om att inte finnas i deras medvetande. Jag tycker om att röra mej i skuggorna och slippa att bli talad med, talad om.
Just nu lyssnar jag på P1 och sammanställer allt jag har läst i veckan (jag har plöjt böcker, nu när jag vet vad jag letar efter, förhoppningsvis kommer snart inspiration till bildanalysen). Jag har kommit på vad tredje bilden om Vaggeryds essens ska handla om, jag ska bara fota den nåndag...
4 kommentarer:
Om man går genom livet utan att uppmärksammas av andra - har man då existerat?
@Evil Runar:Är inte tjugo i sju på morgonen lite för tidigt för såna filosofiska frågor? Och det beror väl på om man exciterar för andra eller sig själv, intressant fråga.
det är enda tiden för dem. Så här dags orkar man inte med. För att ta ett liknande exempel, om man städar och inte minns om man städat toaletten eller inte, säg att man har gjort det men inte minns. Är det då så att själva städningen aldrig har inträffat?
Jag skulle nog säga att själva städningen aldrig inträffade, eftersom man med största sannolikhet städar toaletten igen, om man inte ser att det är städat med blotta ögat.
Skicka en kommentar