Det händer nåt med folket omkring mej

Helt plötsligt börjar alla dejta en massa människor och hittar någon att vara med och helt plötsligt blir jag den enda utan. Jag bryr mej dock inte så mycket om mej själv men det är lite tråkigt att det hela tiden leder till att de varken tid eller speciellt mycket lust att umgås med mej, när de kan vara med den andra personen. Dessutom ändras ju allt, helt plötsligt kan jag som tjej inte sova över hos min killkompis när han pojk/flickvän, trots att vi inte "gör något" när jag sover där, men det passar sig liksom inte längre. Och helt plötsligt kommer det en till man ska lära känna, jag är så dåligt på sånt. Helt plötsligt blir man påmind om vilket rikt liv mina kompisar lever som täffar andra, men inte jag. Eller om Emil sa, man är en idiot som inte vill vara med andra människor utan vill mest sitta ensamma framför en tv (eller läsa liberalbloggar) och skrika ut frustrationen över andra människor, fast idag hade han en dejt med en tjej, får väl hoppas att det går bra, det är han värd. Jag får väl sitta här och slita mitt hår över mina restpoäng i hopp om att jag nångång också ska få ett rikt liv och träffa intressanta och roliga människor igen.