Den "nya" feminsmen... suck...

I DN kan man läsa en bokrecension på några feministböcker, och trots att jag gillar böcker och är feminist blir jag fruktansvärt frustrerad när jag läser den. Jag har inte läst böckerna så jag kan inte uttala mej om dem , men det som stör mej är t.ex. titlen på bok nr. ett, F-ordet. mot en ny ­feminism, alltså, när ska folk sluta prata om EN slags feminism? Det finns inte en sorts feminism det finns en massa olika eller iaf ett par olika. På feminetik förekommer det ganska ofta att någon jäif:are (jag är inte feminst) beskyller feminsimen för att tycka si eller så, vara si eller så, göra si eller så, ganska ofta går det ut på att feminister egentligen är kommunister och vill utrota alla män och det börjar bli rätt tröttsamt. För grejen är att även om det inte ens är 2000 registerade feminister på feminetik så finns det allt från liberalfeminster till queerfeminster till olika former av s.k. radikalfeminsiter och stundtals kan debatterandet mellan dessa olika grupperingar av feminsemen bli rätt hätsk, vilket bara är ett tecken på alla olika former av femism som det finns.

Feminsm är inte en ideologi, det är ett tankesätt, en utgångspunkt att analysera samhället på, feminsmen står vid sidan om ideologiträdet. Personligen har jag inte mycket gemnesamt med liberalfeminister eller individfeminster, men vi är ju alla ändå lika mycket feminster vi har bara olika sätt hur vi vill lösa problemmen. Det blir bara så konstigt när folk pratar om en feminism, om en lösning, vilken är det liksom? Liberalfeminsimens? Socialistiska radikalfeminsimens? Eller någonannans? Jag är femisist det sticker jag inte under stolen med, men när folk helt sonika antar att jag tycker så och så, då blir jag bara trött och när folk inte vill diskutera eller lyssna på ett inte fördomtfullt sätt tröttnar jag rejält. Kanske borde nästa antalogi om femnsim inte handla om den nya feminsismen utan om de många feminsmena som redan finns, nya och gamla.