Blaj i textform

Shit, vad sommaren gick fort. Nu är det snart dags att flytta upp till Stockholm, fortfarande ingenstans att bo. Men jag får se på det lite som ett äventyr och jag har alldeles för få äventyr i mitt liv iaf är det det jag tror. Iförgår hade jag ett obehagligt/konstigt möte mitt i blåbärsskogen där jag var och gick med hunden. Jag träffade nämligen på killen som försökte ragga upp mej under min tidnigsrunda klockan tre på morgonen för ett bra tag sedan. Vi hade träffats och han hade pratat och jag hade svaraat så artigt men distansierat jag kunde tidigare under hundprommenaden vilket jag redan då tyckte var jobbigt. Sen när han kom cyklandes efter mej i skogen var det verkligen obehagligt som tur var vände han efter ett tag för att han inte hittade i skogen. Det var ju skönt för mej för jag ville verkligen inte ha sällskap med honom hela vägen och jag ville absolut inte prata med honom! Nu är jag rädd både för blåbärsskogen och för killar som tur är finns det väl inte så många blåbärsskogar i Stockholm, men det finns desto fler rulltrappor.

Jag måste skriva klart min uppstats i konstvetenskap innan skolan börjar, för mina csn-pengar är beroende av den. Har ni hört förresten Lejonborgs senaste förslag om en ekonomiskpremie till studenter som blir klara med sin examen i tid? Det känns som att om alliansen nu ville att studenterna skulle sluta plugga skulle dom kanske se till att det fanns något annat än soc som väntade när man tog sin examen, eller är det kanske en för uppenbar lösnign på problemmet, om det nu finns ett problem? Det var dumt av dom att ta bort studerandevillkoret om dom vill ha bort människor från högskolor och universiteten. Dessutom, om man tänker rent samhällsekonmiskt, är det inte bättre att folk tar csnlån som de tidsnog betalar tillbaka än socialbidrag? Bara en tanke, ska erkänna att samhällsekonomi inte är mitt huvudämne.

Tillbaka till min uppsats, jag har verkligen helt tappat tråden där, genus, "queera" familjeporträtt och en uppsjö teorier, bara att hugga i sig allt, jag har typ två veckor på mej, max. Jag är lite rädd för min uppsats, jag är lite rädd att jag ska vara för hård mot queerteorin, altlså missförstå mej rätt, att ha en teori som queerteroin är ju bra, men själva teorin är ganska splittrad och som analysverktyg (för alla teorier strävar ju mot att ge svar och lösningar på problem genom analyser och sånt) så är den trubbig i och med sin odefiniering. Det är en sorts icke-varande teori och vad ska man med en sån till egentligen? Men mest är jag nog besviken för när jag först hörde talas om den och innan jag fördjupade mej i den gillade jag den och trodde att jag hade hittat en del svar, men ack så jag bedrog mej. Den ger inga svar och inte heller några verktyg att hitta svaren. Jag vågar inte ens säga vad jag har kommit på till mina vänner som fortfarande tror att queerteroin är bra, jag tänker att låt dom tro det, det är en härlig känsla och se till att de inte fördjupa sig allt för mycket i den och blir besvikna.

Ett problem med att bo här hemma är att koffeinintgaet blir kraftigt begränsat, jag kan inte smyga ner til köket och koka vatten till mitt snabbkaffe för mina föräldrars sovrum ligger i rummet brevid köket och av nån anleding vaknar de alltid när jag smygerner ner dit på natten. Det är jobbigt för när man är uppe på nätterna och skriver så behöver man sånt där knark, trots att det inte är speciellt gott och att man får magknip av det. Men hellre det än att behöva visa sig på samhället när man är på joltcola-jakt men får nöja sig med coca-cola, usch, tänk vad många Vaggerydsbor man hade stött på, eiww!

Appråpå vaggerydsbor så var jag och badade på Hjortsjöbadet för några dagar sedan, jag var inte där ensam, det skulle jag inte våga och det var kallt i vattnet. Det var lite konstigt att vara där, har ju inte badat där sen gymnasiet typ. Jag kände inte igen en enda och jag vet inte om nån kände igen mej heller, det var igen som hälsade i alla fall och det kändes bra. Jag tänkte att jag kanske har varit borta från Vaggeryd så pass länge att folk inte längre känner igen mej och då skulle jag ju kunna röra mej på samhället också, såsmåningom.

Och så får jag inte glömma att fixa nytt id-kort så snart som möjligt.