När jag var liten trodde jag att det spökade på övervåningen. När jag blev stor slutade jag tro på spöken och började tro på våldtäktsmän istället och de är ännu otäckare. För de finns inte på övervåningen utan överallt, kan slå till när som helst och är oftast någon man känner. Och jag känner många människor, många potentiella våldtäktsmän med andra ord, för att inte tala om hur många potentiella våldtäktskvinnor jag känner, nästan lika många.
När man tänker på hur farligt det är att bara känna människor så är det ju konstigt att man ens försöker vara trevlig ibland.
1 kommentar:
Nu börjar det bli mörkt här, förvisso så är det förståeligt! Vad sägs om att kanske skriva om fluffiga kaniner och rosa moln? För att upphäva det mörka liksom...
Skicka en kommentar