När jag går förbi mitt gamla högstadium kan jag inte låta att tänka på alla konstiga och pinsamma saker man upplevde där. Alla saker man gjorde själv. Och jag kan inte sluta skämmas, ibland undviker jag att gå förbi den över huvudtaget, bara för att slippa minnas vilket är lite svårt i ett sånt här litet samhälle.
Jag minns när jag skrev en massa lappar till en kille jag var kär i och lade i fel skåp, så en annan stackars kille fick en överraskning den morgonen. Jag minns alla fåniga ofta högljudda bråk mellan kompisar, allt drama, alla lappar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar