Jag tänkte på en sak när jag åkte tunnelbana idag, hur vet jag när jag träffar Mr. Right? Alltså man vet ju vilka man inte är intresserade av, iaf tror jag att jag kan se det direkt, men jag utgår ju bara från mina fördomar. Iofs tror jag inte på hela Mr Right-konceptet, men det är ju en sån fin tanke. Problemmet är väl bara att jag har svårt att tro att jag bara ska hitta honom och allt ska bara falla på plats, alla mina drömmar och allt som "fattas" i mitt liv. Fast det som fattas har ju inget med kärlek att göra, typ jobb och sånt.
Jag vet inte vad jag ska leta efter eller hur eller var och jag har inte lust att gå ut och ragga upp fulla random-killar, tretton på dussinet och bara bli besviken. Jag har inget emot att kyssa en jäkla massa grodor men jag tycker mej ha bättre saker att fylla mitt liv med just nu.
Jag har ingen aning om vem som är min Mr. Right men jag vet dock att Tommy Nilsson inte är Mr. Right för Pernilla Wahlgren. Jag har tvingats sitta och titta på reklambilder för "Sound of music"-musikalen varje gång jag åker tunnelbana. Just dessa två innehar huvudrollerna och bilden av dessa två skrämmer mig men inte lika mycket som tanken på dessa som ett älskande par. Usch, säger jag, bara jag inte får mardrömmar inatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar