Jag har en vän, han är över 30 år, bor i egen lägenhet och tar hem sin tvätt till sin förlamade mamma för att ”aktivera henne”. Dessutom vill hon ju också tillföra något och passar ju tvätten bra, eftersom alla vet att mammor (kvinnor) bara tillför världen något genom diverse hushållsarbeten. När min andra kompis pappa fick en stroke fick han en hund för att aktivera sig, min morfar fick ingenting efter sin första för han var så gammal, eller jo, han fick en plats på långvården, där han mycket riktigt togs hand av, just det, kvinnor. Kvinnor som tvättar, städar, diskar; tillför världen något. När både min mormor och farmor fick bröstcancer hände ingenting, dom fick fortsätta med att ta hand om hushållet tills dom dog och dom klagade inte så då är det ju inget problem. Jag antar att det ska vara så, pappor (män) får hundar, morfäder (gamla) får äldreomsorgsplatser och mammor (kvinnor) får tvätt, för att bli bättre, för att aktivera sig. Undra vad som skulle hända om läkarna började ordinera tvättning för sjuka män…
Jag antar att när tvätten är klar går min vän nöjt hem till sig och tycker att han har gjort en god gärning (han har ju inte bara aktiverat sin gamla mamma han har ju också fått lite kvalitetstid med henne), mamman i sin tur är också glad för att hon har tillfört något. Jag antar också att varken min vän eller hans mamma ser felet i det här, dom är båda nöjda och glada och könsrollernas hjul malar på outtröttligt. Jag undrar varför min vän slutar där, jag menar hans mamma kan ju göra mer saker, laga mat åt honom, mata honom, hon kan dammsuga trots att hon sitter i rullstol, städa toaletten, diska, torka honom i arslet efter han har bajsat. Om hon vore ”en riktig kvinna” skulle hon också kunna klämma fram lite bröstmjölk han hade kunnat få suga i sig men nu är hon ju gammal och gammal kvinnor har inget annat syfte än hushållsarbeten. Det vet ju alla.
Folk frågar varför jag hatar människor, jag tycker min vän är ett lysande exempel på varför, han är också ett lysande exempel på varför jag aldrig någonsin ska skaffa barn. Om nu killar tycker att jämställdhet och sånt är viktigt, varför gäller det inte också deras mammor? Varför är det Ok att utnyttja fittan som krystat ut en?
14 kommentarer:
Mot all förmodan är inte alla beslut en man tar ytterligare ett steg i kampen mellan könen. Är det sant att jag låter min mamma tvätta åt mig för att ”aktivera henne”, ja det är det! Jag förstår att det är svårt att begripa hur jag kan behandla min mamma på det sättet men när min mamma kom hem ifrån sjukhuset för 1 ½ år sen klarade hon ingenting själv. Allt som varit självklart fanns där inte längre, hon kunde inte laga mat, tvätta, gå på toaletten, duscha själv eller ens röra sig fritt i lägenheten. Hon spenderade sin tid framför teven, hon fick ropa på någon om hon ville göra något eller om hon ville ha hjälp med något.
Målet med aktiveringen var aldrig och kommer aldrig att vara att hon ska känna sig behövd, målet är att hon ska klara av vardagssysslor som tvätt, matlagning, städning, toalettbesök och att duscha själv. Det är väldigt lätt för oss som inte är handikappade att ta sådana saker för givet men jag kan bara säga att det mest fantastiska leende som min mamma någonsin gett mig var när hon hade lyckats duscha själv för första gången. Visst kan det verka krasst att hon måste ”aktiveras” men sanningen är den att eftersom min pappa jobbar och jag inte bor hemma så måste hon klara av dom här sakerna när hon är ensam….
Önskar jag att jag kunde säga till henne att hon inte ska göra ”kvinnosysslor” och att hon bara ska ta det lugnt, så är svaret ja. Men om man tror att det skulle funka så känner man inte min mamma. För av nån underlig anledning så anser hon att vi inte tror att hon klarar av något om vi skulle säga så, min mamma har en tjurighet och en envishet som inte kan beskrivas, den tjurigheten är det som gör att hon klarar av allt hon företar sig och det är också det som gör att hon känner sig som en människa. Vem är jag att försöka ta det ifrån henne?
Det finns ingen som jag är så stolt över som min mamma, att hon klarar hemsysslor är ett stort plus med tanke på att läkarna inte trodde hon skulle överleva.
Vad gäller kul aktiviteter så har vi allt såna också, vi löser korsord och lägger pussel och vi tar allt en och annan promenad. Just nu är mina föräldrar på campingsemester, sist jag hörde av dom var dom i Kirkenes, allt som allt är det positivt, vem hade kunnat tro det för två år sen.
Martin
det är ok att lämna din tvätt till din mamma OM du också skulle kunna lämna dej till din pappa om han var sjuk... och visst, nu kan du säga att du visst skulle göra det, men jag har svårt att tro på dej... Dessutom förstår jag inte kopplingen mellan hennes första dusch själv och din tvätt, tyvärr
Men jag vill ha barn för då kan jag utnyttja dom och lära dom att ta hand om min tvätt. När jag blir gammal vill jag var en elak farbror som sitter i en gungstol och slår folk med min käpp. Jag tänker inte skaffa en hund eller någon plats på långvården. Jag vill sitta med min käpp och slå på folk tills jag dör. Eller tills någon dödar mig. Det är vilket som.
Näe du har rätt om det. Jag skulle inte lämna min tvätt till min pappa åtminstone inte förut.
Nu när jag vet hur det är så kanske jag skulle göra det (jag hoppas det iaf), för det ska bara handla om aktivering. Jag nämnde duschen för jag ville framhäva hur glad hon blev av att kunna göra en så enkel sak på egen hand.
martin: Om det nu är så som du själva skriver: "eftersom min pappa jobbar och jag inte bor hemma så måste hon klara av dom här sakerna när hon är ensam" Så verkar det ju ännu konstigare att du tar din tvätt till henne. Då har ju hon egen tvätt att ta hand om, ett eget hushåll och då behöver ju varekn din mamma eller pappa dina sysslor för att aktivera sig. Det finns ju tillräkligt för dom båda att göra hemma hos sig ändå, eller?
Jag tycker också att du missbrukar ordet "aktiviering" låter mer som lathet och bortskämdhet i mina öron, om jag ska vara helt ärlig.
Förresten eklindh: jag är helt inne på ditt spår, men jag kommer nog vara lite mer specifikt i mitt käppslående, man kan juinte slå vem som helst... därför ska jag genast sätta mej ner och skriva en lista på vilka folk jag ska slå på när jag blir gammal och "senil".
Jag är fullt medveten om hur det låter och det ligger kanske en sanning i det för till slut så kommer hon ju att vara så bra på att klara sig själv så att det inte längre är nån mening med att låta henne tvätta min tvätt. Om jag då fortsätter med att gå dit med min tvätt, då är det lathet som styr. Men jag känner fortfarande inte att hon kommit riktigt så långt, men hon börjar närma sig.
Visst är det så att mina föräldrar har mycket utan att jag tillför nåt men det minskar inte betydelsen av att hon aktiveras, hon spenderar ca 75-80% av dagen sittandes i soffan och det är inte bra vare sig fysiskt eller psykiskt. Är tvättning roligt? Nej det är det inte men det fyller en funktion, åtminstone till en del.
Känns som om hela den här diskussionen per automatik ger en hög position på "käpplistan"...
men gud, menar du allvar? Är det verkligen såhär som du argumenterar? Att du gör henne en tjänst, mer självständig med din tvätt? Din självständighet då? Nu vet jag inte om jag ska tycka synd om din mamma eller dej längre...
Sarha: Jag behöver inte skriva upp vilka jag skall slå. Alla förtjänar det. Alla ljuger eller är elaka bara dom får chansen. Och om de inte har varit elaka innan så kommer de säkert att bli det så det är lika bra att slå dem med käppen då med.
Jag tror att problemet är att vi tittar på samma situation från olika håll.
Om jag tittade på det som du verkar göra och bara ser ”aktiviteterna” som hon gör, då kan jag erkänna att du har rätt till hundra procent. Och visst är det så att om jag ser på situationen på det sättet, då kan jag inte sticka under stol med att jag utnyttjar jag henne. Hade det varit någon annan kvinna så hade jag hållit med dig men nu har inte jag den lyxen för nu handlar det ju om min mamma.
Och det enda jag vill är att min mamma ska bli bättre, så jag ser det som träning när hon går eller när hon lagar mat eller när hon tvättar. Grejen är den att allt annat överskuggas utav den synen på henne. Egentligen bryr jag mig inte om hur hon blir bättre bara att hon blir bättre. Om jag trodde att hon skulle bli bättre av att hoppa fallskärm så skulle vi hoppa fallskärm.
helvete vad mycket ni skriver... Orkar inte läsa, det har säkert substans och sånt orkar jag inte med. Dock: inte allt som går kvinnor emot är kvinnoförtryck.
Juh!
Anders: det här handlar inte om kvinnoförtryck.
Eklindh: Smart, jag har alltid trott på straff före brott.
Martin: Nu är jag helt säker, det är dej jag tycker synd om. Din mamma borde rimligen själv ha ansvar över att aktivera sig själv och inte sitta i soffan hela dagana. och för dej att använda det som en ursäkt är lågare än Glocalnet, om du frågar mej.
Åh, Sarha! Spot on! Riktigt bra blogginlägg.
Det här är ett såntdär tillfälle när jag läser något eller hör någon säga något som liksom tar bort en del av tyngden från min axlar, för där, precis där, var det någon som förstod! Där var det någon som tog känslan direkt ur hjärtat på mig och gjorde dem till ord.
Straff är det bästa som finns. Man kan aldrig ha för mycket straff.
Skicka en kommentar