Jag fick lära mej ett nytt ord i veckan, "ungdomsförbunderi"

Ungdomsförbunderi är sånt som de politiska ungdomsförbunden håller på med och väldigt ofta är det lägre än barnsligt, mycket lägre. Som t.ex. SSU som lovar rosor till de som tar för sig ansvaret för matsjukeattacken mot Svensk Näringsliv och ansöker om att starta friskola och sen har vi MUF som polisanmäler Tomas Östros för förberedelse till stöld för att han planerar att höja skatten och CUF som anordnar 1:a maj-tåg. Saken är den att jag oftast inte tycker att någon av ungdomsförbundens statement är speciellt roliga, speciellt inte dom på höger sidan och framför allt inte SSU:s roslovande (säg inget till nån, men här håller jag med Herr CUF-ordföraren, w0000t?). Däremot tycker jag om sånt som händer på gator och torg när idealistiska ungdomar smetar in sig i grisblod och protesterar mot neddragningar inom skolan, eller har improvisationsteater mot FRA, Israel eller bilismen. Sånt är ju faktiskt roligt och det känns som att det är mest vänsterkids som håller på med sånt iaf det jag själv har mött på och tro det eller ej, men jag har en teori och det hela grundar sig i kulturpolitiken.

Alltså, att högerblocket inte direkt lägger nån större vikt vid kultur och sånt är ju ingen nyhet och jag tror inte ens att de själva hävdar motsatsen, men jag kan ju ha fel, det är ju upp till dom att komma med motargument, eller ännu hellre, bevisa mej fel med att faktiskt komma med konkreta förslag som inte handlar om att bevara kulturarvet... Och när man har en sådan icke-kulturpolitik så är det ju inte konstigt att det inte är så många idealistiska kulturkids med sjukt mycket kreativitet söker sig till just de ungdomsförbunden och de blir helt enkelt lite tråkigare över lag.

Apropå CUF:s 1:a maj-tåg, så hävdar jag fortfarande att det viktigaste är att man är solidarisk och delar med sig, klart att högern ska få demonstrera de har ju ingen särskild dag som de kan hänge sig åt att tåga i raka led, likt en vanlig dag i en vanlig kommuniststat. Fast jag vet också att det finns folk som tycker att solidaritet är något som vänsterkanten måste få behålla och det var ju rätt många som blev lite smått upprörda av CUF-tåget. Men jag tänker på det som Imperiet sjöng en gång i tiden, "Ett hjärta är alltid rött, ett hjärta har alltid rätt" så jag känner mej liksom aldrig hotad.

marknadshyror och solidaret och lite bitterhet

Idag har jag klurat på ett blogginlägg om hyresgästföreningen och marknadshyror hela dagen, men grejen är att jag inte kommer fram till nåt egentligen. Men jag läste ju det här blogginlägget och jag kom ihåg när hyresgästföreningen var hemma hos mej när jag bodde ute i Vårberg. Han pratade om marknadshyror och hur dyrt det skulle bli att bo i innestan, grejen är den att jag inte bryr mej så mycket om de som bor i Stockholms innestan och jag bryr mej heller inte om det är dyrt eller billigt eller om man måste vänta i 25-30 år för att få en lägenhet som man vill ha. För grejen är ju den att jag hatar Stockholms innestad, jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja bo där, inte ens om det var gratis.

Kalla mej galen men jag trivdes rätt bra ute i förorten, förutom de där jobbiga männen dårå, som alltid skulle försöka tafsa och ragga, men de finns i innestan också, de finns ju överallt! Och jag tänker att man kan se den långa kötiden som att man har 25 år på sig att komma på bättre tankar för att innestan är helt klart överreklamerad, hela Stockholm är det egentligen. Men det som fick mej att gå med fast jag inte ville var när han sa ordet solidaritet. Jag klarar inte av sånt, jag faller direkt, man vill ju inte vara osolidarisk, det är ju det värsta som finns att bli kallad, nästan. Fast jag gick ur innan jag ens hann att betala in den första månadsavgiften...

men ordet solidaret får mej att tänka på en annan sak, "höger" och "vänster"ord, solidaritet är ju helt klart ett vänsterord som CUF försöker ta över (fast jag måste säga att jag är ledsen CUF, den här gången funkar det inte med att bara säga ordet, för att jag ska gå på det). Allt med arbete/arbetare är ju i stort sätt "sosseord", men så kallade sig Moderaterna sig för ett "arbetsparti" och folk blev förvirrade. Det jag kom att tänka på var att högern gärna tar ord från vänstern men inte tvärtom, iaf inte lika ofta. Jag började fundera på varför det var så och kom på att det finns ju inte så många högerord överhuvudtaget, de har liksom inget eget vokabulär. "Sänkt arbetsgivaravgift" och "sänkt maginalskatt" är ju varken slagkraftigt eller talar till folks känslor. Sen har vi orden "traditionell" och "familjevärderingar" men hur kul är de? Så jag förstår att högern lånar och som den godhjärtade socialist som jag ändå längs inne är, så låter jag de göra det, stackarna, klart man måste hjälpa dem som behöver hjälp och ge till dem som inget har, det är ju solidariskt!

Min vän Pernilla (som för övrigt är tusen gånger smartare och vackrare och allting bra mer än mej) sa för några dagar sedan såhär,

"jag tror att män säger att de är höger när de tror att de har tänkt lite, de vill liksom visa att de har tagit ställning. Medans du och jag föddes in i hat och bitterhet, här finns fan inget ställningstagande att göra. För jag känner ju dessa människor, och inte fan är de höger, de är bara lite dumma... för att de gör fel när de vill visa för folk att de har tänkt till. Som på högstadiet, när ens vänner började säga att de var kära i en kille. Inte fan var de kära i den killen, men de hade tagit ställning, de hade någon att visa i skolkatalogen."

Grejen är att hon har ju så rätt, jag har inte tagit någon ställning egentligen, det finns inget att ställning till eller för, det handlar mest om överlevnad och inte låta sin bitterhet ta över helt eller ge upp helt och börja rösta på högern.