A-barnen finns, i Kina

Jag står fast vid min ståndpunkt, alla barn är fula, elaka, manipulerande och allt igenom onda, det finns inga söta barn, det finns inga snälla barn, det finns bara olika grader i Helvetet. I Kina tycker man att den sjuåriga flickan Yang Peiyi med sitt knubbiga ansikte och sina ojämna tänder inte var tillräckligt snygg för TV och istället fick en sötare flicka, ett A-barn mima. Det där med image är viktigt, kanske framför allt för ett land som Kina.

Publiken måste förstå att det låg i nationens intresse. Vi kombinerade en perfekt röst med ett perfekt framträdande säger Chen Qigang. (ansvig för musiken under invigningen)

Och grejen är att jag har lite samma problem som Yang Peiyi, jag är också för ful för TV, därför sände jag desto mer studentradio än student-TV, i radio behöver man inte vara snygg, inte heller för att sjunga i bakgrunden, utanför bild, utanför arenan.

Annars är jag mest trött och har jag fått min mens för månaden, yippie, not. Ibland önskar jag att vore en kringgående abortion, många av dem må vara riktiga manslem men de slipper iaf mens.

Vi som ger naiviteten ett ansikte

Alltså, det är ju egentligen rätt hemskt, avrättningar och speciellt offentliga avrättningar och framför allt att förnedra de som ska avrättas på stora massmöten. Fast hade någon räknat med något annat av Kina? Någon som verkligen trodde att något skulle ändras i landet om de fick OS? Och sen så finns det IOK, de som gav Kina OS och som tydligen "framför allt gjorde en uppmaning att det inte fick förekomma." (avrättningar på sportsarenor alltså, antar att det gäller de arenorna där OS-tävlingar ska gå av stapeln). Och då har jag inte ens nämnt censuren i landet... (jag vet, jag måste hitta andra källor än aftonbladet.se...)

Och naivt är väl bara förnamnet? Jag förstår ärligt talat inte varför Kina fick OS från början, eller jo, ekonomi såklart, Finns ju annars många andra trevliga länder i Asien som inte haft OS och som säkert inte skulle tacka nej, Nord Korea t.ex., bara ett tips till IOK nästa gång.

OS och politik

En av de starkaste bilderna från OS måste vara den från OS i Mexico 1968 då de två svara medaljörerna gör "Black Power"-hälsningen under USA:s nationalsång. De båda blev utkastade från OS men deras knutna nävar innebar början på slutet för segregationen hemma i USA.

Nu när OS kommer att gå av stapeln i Kina önskar jag att se många knutna nävar, jag vet att det är ett önsketänkande, det är ingen som vågar längre, det är ingen idrottare som har ryggrad till att stå upp mot "Big Daddy" längre.

Idrotten må kanske inte ha något med politik att göra, men idrotten är ingen skyddad verkstad heller. Idrotten har större kraft än både näringslivet och politiken, om det bara var någon som hade lite ryggrad.