Jag skulle så gärna vara lite tuff, ni vet, länka till Peter Sundes blogg eller Copyriot eller varför inte hänga men Karl Palmås, ta en fika eller nåt eller bara länka till hans blogg. Eller bara kommentera deras inlägg. Fast jag gör såklart inget av det, jag vågar inte, det känns otäckt på något sätt, som att gå till Kulturhamnen, ungefär. Alla grejerna är ju annars väldigt enkla att göra och bara en av dem typ omöjlig.
Jag går på smygpremiär på filmfestivalen här i Göteborg och kollar på rysk film istället, dricker kaffe med alldeles för mycket mjölk i för att ens kunna kallas kaffe och funderar på var i hela Göteborg jag ska göra min korta LIA. Eller ska jag pendla till Skövde konsthall i fem veckor? Vad är mest tufft liksom, vad skulle Palmås göra?
Det är tufft att sitta på Mitt andra hem och blogga, inte lika tufft att sitta på Hisingen och blogga. Palmås skulle garanterat sitta på café och läsa poltikfilosofiska-texter och blogga.
Jag plankade på färjan till skolan idag, det är lite tufft. Jag satt och var skräckslagen i de oändligt långa fyra minuterna som resan över älven tar. Jag vågade inte ens lyssna på The Smiths i mina hörlurar, jag tänkte för mej själv att det var liksom inte värt det. Å andra sidan tycker jag inte heller 16.50 kronor är värt för en resa över älven. Jag har inte råd att göra en ny 90 dagarsladdning, det är för långt att gå till skolan på morgonen, hem är en timmes promenad lagom, när man måste rensa huvudet, få in nya tankar. Det är inte tufft att promenera.
Det är tufft att lyssna på The Smiths, eller troligen inte.
Det är inte tufft att snart vara 31 år och fortfarande inte fått kontroll över sin hud och finnarna i ansiktet, men det kommer jag nog aldrig att få, är inte tillräkligt intresserad av det.
Det är tufft att ta ha självinsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar