Alltså det är ju trevligt att kulturetablissemanget uppmärksammar internet och den digitala kulturen, men vad är grejen med att allt måste bli fysiskt och kunna "ställas ut" för att det ska räknas? Varför kan inte det digitala få vara just digitalt? Varför har vi så svårt att tänka oss något som enbart binära siffror, alltså att vår värld på ett sätt är uppdelad, jag lever lika mycket på nätet som i den "ovirtuella" världen, kulturen jag tar del av finns på båda ställena. Alltså, jag förstår att Piratbyrån och Piratpartiet vill till Venedig och prata kultur och andra viktiga saker, men jag förstår inte att folk vill ha dem där, liksom. Inte för att jag inte tror att de inte har något att tillföra debatten, eller är oviktiga, utan just för att "deras" kultur "är" digital.
(I min projektidé till Göteborg, finns just frågan om avantgarderörelsen har gått och blivit digital, jag känner att det nog får bli ett blogginlägg om mina tankar kring avantgardismen (kan man ha en parallell i parallellen? Nåväl, som en metaparallell kan jag bara tipsa om att läsa ne.se istället om avantgarde om ni kan, för wikipediaartiklen är inte så himla bra) och internet nångång, längre fram. Är Piratbyrån/piratrörelsen en form av avantgardism?)
Jag önskar att det fanns digitala alternativ till konstbiennaler för digitalkonst och konst som inte passar in, men jag inser att jag nog får göra den själv, jag ska bara bli lite (mycket) bättre på programmering, alternativt ligga med en programmerare vars tjänster jag sedan kan utnyttja, eller nåt. Tror iofs mer på idén med att jag själv lär mej.
En annan sak när vi ändå är inne på ämnet utställningar och digitala världar, som ändå är lite av mitt intresse, så är det verkligen sorgligt att tänka att Tekniska Museet ligger i framkant i Sverige när det kommer till webbutställningar, kolla här, det är så mycket jag vill ändra på, mindre text och mer "webbmöjligheter" man kan ju göra så mycket på nätet som man inte kan annars, varför göra en virtuell lärobok, liksom? Fast helt nattsvart är det inte, den här är bättre. Jag önskar att museerna kunde lägga lite mer tid på webbutställningar och inte bara ha en för sakens skull, men jag förstår också att de inte gör det. Deras uppdrag är ju att bevara saker till eftervärlden och där har kanske inte webbkulturen en given plats. Är det dags för ett webbmuseum? Kan det bli mitt bidrag till eftervärlden? Fast jag är ju bäst på rumslighet, hm...
Uppdatering: Jamen titta! Det är klart att det ska vara Milton Manetas (oraklet som skulle vara med i Östersund, men som fastande i öknen i Second Life, men det är en annan historia) till att göra en paviljong på nätet, då kanske han har släppt Second Life nu och jag får vara glad att digitalkultur får vara digital och jag hoppas att det fortsätter vara så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar