världens ände

I måndags när jag satt och tjuvlyssnade på några kids på tunnelbanan pratade dom om Eskilstuna och menade att det var världens ände. Vilket är helt befängt, jag har alltid sett världens ände som ett ställe som typ Tidaholm eller Vaggeryd. Så där lagom litet, tre mil rakt ut i skogen. Men inte ens det är ju världens ände, Svalbard är ju mer som världens ände eller nån lite by i Sydafrika som ingen ens vet namnet på.

Fast så åkte jag tunnelbana idag till vad som kändes som världens ände, nämligen Tensta och är ju lite världens ände härifrån söderort, tog nästan en timme att åka (57 minuter) och samtidigt fick jag se vad som måste vara Stockholms fulaste tunnelbanestation, nämligen Sundbyberg centrum. Den var bara ful, grå och tråkig. Och så åkte man förbi ställen man bara hört om på tv, typ Rissne och Rinkeby, jag trodde knappt dom fanns i verkligheten, lite som Bredäng innan man ser det.

Imorgon, idag ska jag åka hem till småland, med ett litet stopp i Skövde, det ska bli trevligt, men nu ska jag sova... jag tänkte bara att det skulle bli ny dag först. Ni får en låttext av bandet Mesh att fundera på så länge.

Can you mend hearts

I'm out of faith
It's harder than the first time
I've seen a face
That's hollow on the inside
And it's not our pain
But we're all to blame
We'll never take that away
We'll never take it away

Can you mend hearts?
Can you fix lives?
Can you fill all the space it's left me with inside?
Can you mend hearts?
Can you blunt knives?
Can you lose all the things I wish I'd left behind?

Can you mend hearts?

I'm out of faith
And it won't return tomorrow
I've seen a place
So rotten through with sorrow
And they're not our tears
But we all share the fear
We'll never wipe them away
We'll never wipe them away

Can you mend hearts?
Can you fix lives?
Can you fill all the space it's left me with inside?
Can you mend hearts?
Can you biunt knives?
Can you lose all the things I wish I'd left behind?