mitt liv som film

Det finns stunder då det nästan verkar som att mitt liv egentligen är en film, Ibland saker och ting lite väl bra ihop, som nu till exempel. Jag är deppad och sjuk och känner mej lagom grå både inombords och utanpå. Och ute är det grått och regnar, dessutom har jag lyysnat på sjukt mycket deppmusik på senaste tiden, alltså inte sån som jag själv har valt utan andra valt åt mej, typ musikläggare på radion och liknande. Som om någon hade fixat ihop ett soundtrack åt mitt liv. Dessutom har någon också fixat till tv-tablåerna så de passar hur jag känner mej, med bra filmer och en viss del interligentbefriande Tv.

Om mitt liv var en film vet jag inte vilken genre den skulle tillhöra, det finns ju en del den skulle passa in på. Om jag bara var deppad skulle det kunna vara drama men eftersom jag har en massa tvångstankar och en förmåga att alltid komma på en massa skämt om mitt tillstång skulle den också kunna vara en romantisk komedi med Meg Ryan eller Julai Roberts i huvudrollen som den cyniska men samtidigt supernaiva, fumliga tjejen med tusen tvångstankar som bara är så där charmigt rolig man kan vara på film. Bögkompisen finns också dör och resten av tjejgänget som visserligen består mest av flator, men det skulle kunna bli en komisk sidohandling plus att de också skulle spegla min karaktär. Det fattas dock en "Prins Charming" en Han, som jag i slutet av filmen kommer att bli tillsammans med och leva lyckliga i alla mina dagar.... Dessutom saknas det en katt, eller två som pojkvänssubstitut nu innan jag hittar den där Prins Charming alltså. Jag väntar på den där oväntade vändningen i filmen, den borde komma snart, om inte biopubliken ska bli uttråkade.

Det här kan vara den där sista låten, när eftertexter rullar ni vet... Scream heter den...

So tired of walking 'round
Dragging this ghost
Can't escape the constant link
That wears on my bones
It's too strong to rub it out
It stuck like a stain
A permanent reminder
Driving me insane

I still see finality
In that nickel worth face
Still hide this bitterness
I can almost taste
All the things I should have said
Still echo inside
Can't listen any longer
It won't change goodbye

I scream you name
To the rain fallin' down on me
I break the silence
Inside me
Since you left me with nothing to say
So I scream your name

Anger so very deep
Eats you up inside
Spreaks like a parasite
There's nowhere to hide
I want to let it go
For it smothers my soul
Uncover my heart again
Fill in the hole

I scream your name
To the rain fallin' down on me
I break the silence
Inside me
Since you left me with nothing to say
So I scream your name

To the rain

I fall down to my knees
My face hits the ground
I throw my tears into the storm
As the thunder sounds

I scream your name
To the rain fallin' down on me
I break the silence
Inside me
Since you left me with nothing to say

retrospektiv

Den här veckan som gått har kanske inte varit min bästa, men om man ser tillbaka så var det kanske ändå det bästa som hände... eller inte hände. Visst mina fjärilar i magen håller inte med, men de är inte lika påtagliga nu och det gör inte lika ont nu när de flesta dött. Det är det bästa med fjortisförälskelser, de kan vara väldigt intensiva men om de inte blir besvarade dör de ut rätt snabbt.

Dessutom var det nog tur att den inte var besvarde, efter att ha varit i singel i ett och ett halvt år är jag i princip helt förhållandehandikappad. Jag skulle ändå inte förstå nånting, gjorde ju inte ens det under mina mest förhållandeintensiva period i mitt liv. Så grattis världen, ännu ett förhållande med mej ni blev räddade ifrån!

När jag har fixat alla inlämningar ska jag gå å lägga mej i min säng och dra täcket över huvudet och under täcket ska jag skapa ett eget universum där jag kan ha förhållande med vem jag vill och där det inte spelar nån roll om jag inte förstår nåt.

mitt nuvarande tillstånd del II

Jag är förvirrad och trött på att vara förvirrad. Jag är likgiltilig och trött på att vara likgiltig. Jag är trött och trött på att vara trött. Jag är trött på att inte kunna lösa mina problem, jag är trött på att känna mej hjälplös.

Jag försökte göra allt rätt den här gången, inte vara slampig och ha sex med en gång (som bara brukar resultera i ett tre månader långt skitförhållande), försökte försäkra mej om hur allt låg till innan mina fjärilar kom, försökte ta mej tid att lära känna honom innan. Men ändå blev allt fel, det måste alltså vara nåt med mej som person och inte min taktik, eller? En del har det och andra inte. Jag är förvirrad och trött på att vara förvirrad... och egentligen så vill jag nog bara hitta nån enkel lösning på ett komplicerat problem, jag vet inte. Eller skapar jag bara problem i mitt huvud nu? Men det känns så verkligt allting...

När blev Han Han med stort H egentligen?

Jag har bara en fråga elelr två... 1, varför blev texten på förra inlägget så litet? 2, varför säger Han inget för? Det finns som jag ser det två svar, 1, Han mår så dåligt och har så dåligt samvete så Han inte vet vad Han ska säga. 2, Han bryr sig inte. jag hoppas att svar nr. 1 är det rätta, men antar att det är nr. 2 som stämmer, men så länge som inngen bevisar motsatsen, så kommer jag att fortsätta vara övertygad om att nr. 1. stämmer.

SUPER RECEPTIONISTEN!

jag har inget vettigt att säga, eftersom mitt huvud är helt tomt på ord, så jag tänkte istället låta er ta del av iaf ett mejl jag har fått de senaste dagarna, för det måste vara ett av världens bästa mejl.... Här kommer det,

"AAaaarrrgh... (He must have died when he wrote this)

Hatar SJ... förut hatade jag bara VästTrafik...

Men nu hatar jag SJ

Säg mig, hur kan de ha slut på sista minutern biljetter men ha 1:a och 2:a klass kvar? Är det inte missledande att kalla biljetterna sista minuten om de inte är biljetter som fortfarande är kvar och som man kan köpa i sista minuten?

Och sedan att gubbjäkeln, bara säger "nej" och undviker att upplysa mig om att det finns ett tåg som går om en timme där det faktiskt finns den biljett jag vill ha... jag vill inte betala 350 spänn på en enkelbiljett... jäkla gubbe...

Så... då har jag fått ur mig det... nu ska jag bara skicka ett mail till SJ och säga till dem att deras anställda borde gå en kurs i service! De är ju inte Service-minded för fem öre! Jag hade gjort det så mycket bättre och varit mycket trevligare att bemöta... För jag är... SUPER RECEPTIONISTEN!

Phuu...

Ha det bra nu... och försök att vara vaken, annars kommer du säkert inte kunna sova i natt heller :)"

Jodå, så jag känner SUPER RECEPTIONISTEN, det ni!

mitt nuvarande tillstånd Del I

jag vet att det är för tidigt för att kunna märka någon skilland, men en sak har iaf hänt, det har börjat göra ont i magen istället. Det rör sig inte om den smärta som kan följa efter en massa choklad och banan-ätande utan den där smärtan man har i magen ibland, den som känns som en tung sten. men fjärilarna är fortfarande kvar och Han är fortfarande som en drog som får mej att må bättre. Men jag vet att det där "Må bättre"-grejen är en illusion, för av tjuvars guld får man sällan någon glädje, som Medea säger. Fast alltså, nu ger han mej inget guld och vad jag vet så är han ingen tjuv heller, men ändå.

Jag har också kommit in i överanalysera-stadiet, vet dock inte om det är bättre eller sämre. Stackars Jennie som hela tiden får höra mej älta och försöka lista ut vad han egentligen menade med det där, varför sa han så, varför gör hon så (vad är det hon gör egengtligen...), varför tänker jag så här, hur tänker han, hur tänker hon, varför är det bara jag som är så här.... Som tur är är Jennie precis som jag och tänker därför alltid det värsta om folk! Så det känns skönt att höra att han nog är ett svin, trots att hon bara har hört min ganska osakliga sakframställan, och det känns skönt att ha någon att vara arg på. För det är också en sak, jag kan ju inte vara arg på någon, jag kan inte vara arg på henne för jag känner inte henne, jag kan inte vara arg för jag vet inte vad han egentligen menade, vill han vara med henne eller inte, varför bryr jag mej överhuvudtaget. Åh, såg ni, nu börjar jag analysera igen, då är det dags att sätta sig soffan med choklad!

att utrota fjärilar

Så, hur gör man nu då, när man ska utrota fjärilarna som man har i magen är man tänker på Han, men Han tänker på Hon som inte är jag. Här fäljer en lista på det som jag har tänkt göra, 1, Ät MYCKET choklad och banan a´la scoutliv. Man behöver inte ha en öppen eld, en varm ugn går också bra! 2, Koncentrera dej intensivt på något annat, typ, svamprensning, plugga, spex eller liknande. 3, lyssna på kanalen, Doomed längs ned på sidan. En massa deppmusik som kan få vilken kärlekskrank magfjäril som helst att sakta men säkert tyna bort.

Så nu vet ni vad jag har för mej, jag utrotar fjärilar.

livet suger...när man är över tjugo

Nä, jag vill inte prata om han åt jag kanelbullar med senast, det enda jag kan säga är att ibland träffar nån, nån som man får fjärilar i magen av, men eftersom man är över tjugo är det lika bra att hänga sig med en gång, typ. Jävla liv.

ibland skulle man vilja ha en till

Då sitter man här igen igen och tänker att det skulle vara bra om man hade en till blogg, som ingen kände till och där man kunde vara anonym. Men vem skulle läsa den, vem läser ens den här. iaf, i den skulle jag kunna skriva om när jag åt kanelbullar senast, för det skulle jag vilja skriva om. Men jag kan inte göra det här, för jag vill inte att personen som det egentligen skulle handla om ska läsa det. Så då sitter man här och det enda man har att skriva om är 1, spexet 2, att jag var och simmade igår 3, jag saknar husdjur, katter och sånt där.

Om vi börjar med spexet, så finns det inte så mycket kul att prata om och skulle det finnas nåt kul att prata om och jag sa det så skulle säkert gamla spexare som läste det bli upprörda för tydligen är spexet ännu mer hemligt än Nordkeras underjordiska kärnvapenprovsprängning (undra om det egentligen är ett, två eller tre ord... tänk om det var tre, hur många poäng som helst i alfapet!) och så undrar dom varför ingen annan än spexare intresserar sig för spexet... Skulle du gå å se en film på bio du inte hade hört talas om, hur många såg egentligen "storm" trots att den nog var ganska bra?

Nummer två på listan, ja, jag var och simmade igår och nu har jag ont i nacken och axlarna, så roligt var det.

Nummer tre, jennie kattvakt och katten är här och jag vill ha ett husdjur, alt. kunna åka hem till småland och klappa dom som finns där.

Det blir inte bättre än såhär... ibland skulle man vilja ha en till helt enkelt!