Mer än 100 ord 13 Augusti

Det går egentligen helt enligt planen, det ska inte blir vi två, inte än, men ändå gör det ont när jag tänker på er två. Missförstå mej rätt, jag faller isär flera gånger i veckan och väldigt sällan är det på grund av dej.

Du är faktiskt inte speciell på något sätt, ganska tråkig, ointressant, och självupptagen. Jag har på sistone börjat misstänka att du inte ens är speciellt smart. Det är vad jag försöker intala mig själv men jag kan inte sluta tänka på dej och henne.

Jag försöker trycka bort alla känslor, både bra och dåliga, men misslyckas. Det är fullt i hålet i själen där allt hamnar, du får inte plats där.

100 ord 21 Juni

Nu går vi mot mörkare tider. Det här året har varit jobbigt på flera olika sätt hittills, jag hoppas det blir bättre allteftersom mörkret sprider ut sig. Jag hoppas att saker och ting löser sig i takt med att löven ändrar färg och faller till marken. Jag hoppas att jag hittar tillbaka ut ur denna känslomässiga labyrint alltmedan kylan smyger sig allt närmare. Ett andetag i taget, så är jag snart fri. Om jag bara orkar knuffa mig själv i rätt riktning bara ett litet tag till så är jag snart där jag ska vara. Jag får inte ge upp.

100 ord, 14 Juni

De första somriga dagarna på sommaren kommer med soleksem och insektsbett, jag kliar sönder min hud. Går till apoteket och köper en sorts kräm men glömmer att köpa den andra sortens krämen. Så jag fortsätter att klia sönder min hud och det blir små sår som kliar ännu medan de läker ihop igen. Kliande leder till mer kliande som leder till mer kliande.

Hur mycket kan en person egentligen klia sig på en dag och hur mycket av kliet är ”på riktigt” och inte bara i mitt huvud? Imorgon ska jag gå tillbaka till apoteket och köpa den andra krämen.

100 ord 7 Juni

Det börjar bli allt svårare att sova. Alltmedan kvällarna och nätter blir allt ljusare och varmare blir tankarna allt mer högröstade i mitt huvud. Jag somnar sent och vaknar vid fem varje morgon, ibland lyckas jag ligga kvar men andra dagar måste jag gå upp, tankarna låter mig inte vila. Jag är som i en dvala, en dvala som aldrig vill ta slut med en yrsel som aldrig avtar. Det börjar tära allt mer på mig, jag har varit i det här kaostillståndet förr, jag har åkt den här karusellen många gånger. Jag vill hoppa av men jag härdar ut.

100 ord 29 Maj

När jag var liten var min favoritmusikalfilm ”Annie” och framförallt sången ”Tomorrow”. Tanken att det alltid finns en morgondag tröstade mig många gånger när jag växte upp.

Sen hände det något och helt plötsligt kommer tanken att morgondagarna kommer att ta slut smygande. Man börjar räkna gårdagarna som var och känner en enorm tomhet när man inser att de flesta av dem är helt betydelselösa i det stora hela. De är transportsträckor till morgondagen som aldrig kommer. Man får en livskris, men man överlever, för man överlever nästan allt.

Imorgon kommer dock att bli en sån där fantastisk bra morgondag!
 

100 ord 17 maj

Låt oss prata om Kärleken. Jag har ännu inte lyckas lista ut hur den fungerar, det är fortfarande ett minerat fält som ska korsas och jag brukar inte komma särskilt långt innan jag trampar fel. Och det gör så ont när hjärtat sprängs sönder.

Jag tittar på alla runt omkring mig, de som lyckas ta sig över minfältet och jag undrar hur de gör och vad jag gör fel. Jag jämför och rannsakar men kommer aldrig fram till ett svar. Jag ger upp och tänker att kärlek är till för någon annan.

Men hamnar ändå alltid snart framför ett minfält igen.

100 ord 12 maj.

Sakta, sakta växer det fram en idé inom mej. Den växer ibland och blir till ett enormt, oformlig moln, ogreppbar och undflyende när jag blir otålig och försöker fånga och hålla kvar den med våld. Jag försöker tvinga in den i en form som inte passar, i ett tidsschema som inte håller.

Det går egentligen bara att hålla kvar den ett litet ögonblick i taget efter jag har slutat försöka kontrollera den, men för varje ögonblick blir den lite mer tydlig, formbar och verklig, det som vattendropparna som formar stenen. Så småningom kommer även detta moln att bli ett berg.

Inte riktigt 100 ord 19 April

Jag blir nog på ett eller annat sätt student igen i höst. Det känns sådär, men jag försöker intala mig själv att man ibland måste ta några steg bakåt för att komma framåt. Jag räcker inte till som jag är just nu, med allt ofärdigt och felinriktat, jag måste täcka igen en del hål och göra klart och kanske skulle någon då vilja öppna en dörr på glänt åt mig...

Och så återstår det att fundera ut det här med ekonomin, utan CSN eller jobb blir det svårt, luft och vatten mättar så dåligt.