Det går egentligen helt enligt planen, det ska inte blir vi två, inte än, men ändå gör det ont när jag tänker på er två. Missförstå mej rätt, jag faller isär flera gånger i veckan och väldigt sällan är det på grund av dej.
Du är faktiskt inte speciell på något sätt, ganska tråkig, ointressant, och självupptagen. Jag har på sistone börjat misstänka att du inte ens är speciellt smart. Det är vad jag försöker intala mig själv men jag kan inte sluta tänka på dej och henne.
Jag försöker trycka bort alla känslor, både bra och dåliga, men misslyckas. Det är fullt i hålet i själen där allt hamnar, du får inte plats där.
