100 ord 21 Juni

Nu går vi mot mörkare tider. Det här året har varit jobbigt på flera olika sätt hittills, jag hoppas det blir bättre allteftersom mörkret sprider ut sig. Jag hoppas att saker och ting löser sig i takt med att löven ändrar färg och faller till marken. Jag hoppas att jag hittar tillbaka ut ur denna känslomässiga labyrint alltmedan kylan smyger sig allt närmare. Ett andetag i taget, så är jag snart fri. Om jag bara orkar knuffa mig själv i rätt riktning bara ett litet tag till så är jag snart där jag ska vara. Jag får inte ge upp.

100 ord, 14 Juni

De första somriga dagarna på sommaren kommer med soleksem och insektsbett, jag kliar sönder min hud. Går till apoteket och köper en sorts kräm men glömmer att köpa den andra sortens krämen. Så jag fortsätter att klia sönder min hud och det blir små sår som kliar ännu medan de läker ihop igen. Kliande leder till mer kliande som leder till mer kliande.

Hur mycket kan en person egentligen klia sig på en dag och hur mycket av kliet är ”på riktigt” och inte bara i mitt huvud? Imorgon ska jag gå tillbaka till apoteket och köpa den andra krämen.

100 ord 7 Juni

Det börjar bli allt svårare att sova. Alltmedan kvällarna och nätter blir allt ljusare och varmare blir tankarna allt mer högröstade i mitt huvud. Jag somnar sent och vaknar vid fem varje morgon, ibland lyckas jag ligga kvar men andra dagar måste jag gå upp, tankarna låter mig inte vila. Jag är som i en dvala, en dvala som aldrig vill ta slut med en yrsel som aldrig avtar. Det börjar tära allt mer på mig, jag har varit i det här kaostillståndet förr, jag har åkt den här karusellen många gånger. Jag vill hoppa av men jag härdar ut.