En sån där dag.

Jag var tvungen att ta en liten pau i bloggandet nu i Augusti. Det har varit fullt upp med uppsats (som inteär klar), flytt (som till största delen är genomför, bara lite smågrejs som ska upp på väggarna och lite småplock jag glömde hos föräldrarna) och skolan som började (igår).

Idag skulle jag egentligen gå till skolan och vara med och fixa ett mingel för de som började nu i år, ja alltså hela min klass var värdar. Men jag mådde så himla kasst i dag på morgonen att jag mejlade min grupp och sa att jag var sjuk. Mådde illa, hade huvudvärk, var sjukt seg och allmänt frånvarande (glömde skölja ur schampoot ur håret efter jag hade duschat till exempel. Misstänker nån form av vätske och sömnbrist. jag dricker alldelese för lite vatten, det vet jag och jag är inte riktigt överrens med madrassen i sängen, just nu.

Imorgon är det dock heldag som gäller, med litteraturseminarium och gruppsamtal om konst och kultur. Så jag måste läsa klart boken som vi ska prata om, fixa lunchlåda och framförallt diska ikväll.

Funderar dock först på att ta en lite promenad, har ju varit inne hela dagen och sovit typ. Tänkte köpa en auburgine och steka den och en veg.schnitsel till lunch imorgon, eller om jag gör pannkakor. Det kanske är godare. Auburgine kan vänta till nästa vecka. Då kan jag ju fixa någon göd grönsallad till också!

100 ord 31 Juli 2010

De sista 100 orden. De borde vara speciella, betyda något. Vara vackra. Men när jag skriver dem känner jag bara en liten känsla av lättnad. Känslan av lättnaden man får när man faktiskt har lyckats slutför något, även om det är något så banalt som 3 100 ord på en blogg.

De betyder ju inget. Orden.

De är ju inte ens ord egentligen, bara ettor och nollor i en särskild ordning. Bara tankar i en särskild oordning. Bara minnen i ingen särskild ordning.

Detta är inget bokslut.

De sista 100 orden är lika svåra att skriva som alla de andra.