Jag har kräks inatt, jisses vad jag har fått upp mycket vältuggad julmat. Jag tänker skylla på min brors alla barn, det var säkert nån som smittade mej, alternativt, slarvade med tillagningen. Min teori är lite svag eftersom det är bara är jag och far som har ont i magen, fast han har diaree istället, det har jag tabletter mot, synd att det inte finns tabletter mot kräks också.
Stavas kräks med bara k eller ck, förresten? Jag vet inte, jag kanske borde dricka nåt, det känns som att jag svamlar. Fast jag vill inte sova heller. Keso är inne i rummet just nu, inte för att han är så värst stort stöd, han vill bara äta upp bladen på min lyckoklöver i fönstret.
Borde jag kanske försöka sova lite? Jag inbillar mej att jag mår mindre illa vid vaket tillstånd, weird...
Det suger verkligen att vara människa och det verkar inte bli bättre med tiden!
fredag, december 25, 2009
tisdag, december 22, 2009
Ibland saknar jag Skövde
Eller jag saknar iaf de människorna jag umgicks med där, trots att det var en massa intriger som pågick hela tiden, facebook är inte riktigt samma sak. Jag saknar måndagsmötena med Radio Qult och att sända radio. Att hänga med Pernilla Ekh och Jennie, att fira jul innan det var jul med dom. Att sitta hemma hos Karin och titta på hennes vägar där hon hade ritat roliga stiluettfigurer. Att sitta hos Pernilla L och dricka te och bara låta timmarna försvinna, eller varför ta en tur till Willy:s bara för att slippa få skriva uppsats några timmar. Jag skanar till och med min gamla korridor ibland, alla som bodde där genom åren, både de som jag kommer ihåg namnen på och de som bara kom och gick. Jag saknar att gå till Rusta med Mia och Judas och jag saknar Emil och att bråka med honom. Jag saknar att äta pizza på eller ifrån Kryddan.
Jag saknar faktiskt inte spexet så mycket, det var bara jobbigt mest hela tiden. Fast jag saknar våra söndagspizzor på tiden som det begav sig och visst saknar några av alla gamla spexare också, men väldigt många är också sköna att slippa... ;)
Jag saknar faktiskt inte spexet så mycket, det var bara jobbigt mest hela tiden. Fast jag saknar våra söndagspizzor på tiden som det begav sig och visst saknar några av alla gamla spexare också, men väldigt många är också sköna att slippa... ;)
måndag, december 14, 2009
Rapportskrivande
Imorgon är det deadline i skolan och vår rapport är för lång, jag vill spetsa till den, göra den lite roligare, det vill inte de andra i min grupp, säkert mycket för att de vill visa hur duktiga vi har varit under hösten. Och det är väl bra det men jag tycker verkligen att kunna hålla sig inom de begränsningar man har fått är en del av uppgiften (något jag aldrig har klarat av iofs, men jag försöker hela tiden). Sen är det lite jobbigt att veta om titelsida, innehållsförteckning och källor räknas i rapporten, när jag skriver c-uppsats både i Skövde och på Gotland så gör det där, men då är ju åtta sidor ingeting. Här gör det visst inte det alls, inget av det.
Och sen har ju nästan hälften av allt jag har skrivit försvunnit och då skrev jag inte mycket från början, men det är väl sånt som händer när man inte skriver lika tråkigt och tillrättalagt som de övriga gruppmedlemmarna.
Och sen har ju nästan hälften av allt jag har skrivit försvunnit och då skrev jag inte mycket från början, men det är väl sånt som händer när man inte skriver lika tråkigt och tillrättalagt som de övriga gruppmedlemmarna.
söndag, december 13, 2009
Slappsöndag
Igår var Martin här i stan, vi var på stan och letade julklappar och tittade på voododockor hela dagen, idag har jag inte varit utanför dörren. Jag lyckades krysta ur mej två st förslag till vår rapport i skolan som vi hade kommit överrens om skulle vara klara kl 12 idag, jag mejlade 12.01. Nästa vecka är jag projektledare och på tisdag är det deadline för rapporten och sen ska den opponeras och revideras till på torsdag. På fredag ska jag åka hem, tills dess ska jag ha köpt mina julklappar, jag har köpt två, en är planerad till imorgon och så har jag tre kvar. Jag ska också ha färgat håret och fixat den fina utväxten jag har nu, det kan jag kanske göra imorgon.
Idag har jag mest funderat på det där vi kallar för "normal" vad är det egentligen? Jag tycker det är ett normuttryck, jag tänker att den som har kontroll över vad som är normalt eller inte styr på så sätt även normen och den som styr normen påverkar ju även maktstrukturerna. Ni vet de där som vi inte tycker om... Jag tänker att vi borde sluta använda ord som normal/onormal i alla hänseenden, bara för att visa att vi inte vill vara del av en sådan struktur. Å andra sidan kräver det att man är väldigt radikal, om man tänker på allt som klassas att vara onormalt i dagens samhälle. Men jag är radikal, iaf idag.
Idag har jag mest funderat på det där vi kallar för "normal" vad är det egentligen? Jag tycker det är ett normuttryck, jag tänker att den som har kontroll över vad som är normalt eller inte styr på så sätt även normen och den som styr normen påverkar ju även maktstrukturerna. Ni vet de där som vi inte tycker om... Jag tänker att vi borde sluta använda ord som normal/onormal i alla hänseenden, bara för att visa att vi inte vill vara del av en sådan struktur. Å andra sidan kräver det att man är väldigt radikal, om man tänker på allt som klassas att vara onormalt i dagens samhälle. Men jag är radikal, iaf idag.
onsdag, december 09, 2009
Jag fick en invite till Voddler
Bara trist att jag har ett mobilt bredband och därför inte kan titta på nån film, får bli ett maraton vid jul.
Just nu håller vi på med slutspurten i skolan innan jul och det tar knäcken på mej, jag är två och en halv timme sen med min text till vår projektrapport och jag hoppas att jag inte blir halshuggen imorgon i skolan, om jag inte skriver klart den än. Men det är svårt när man bara ska skriva en del, man har ju inte hela dramaturgin och allt känns väldigt fragmentariskt, inget känns uppenbart och jag får ångest, inte bara över deadlinen.
Jag har påbörjat ett hemligt projekt, att vara hemligt kär i en kille i klassen, jag valde killen som de flesta tjejerna i klassen svärmar för, har jag fått reda på i efterhand, det ser jag dock nästan bara en fördel. Jag vill ju bara vara lite kär och ha nåt att rligt tänka på och bli peppad av, när allt annat känns tungt. Jag är dessutom inte alls hans typ, elelr jag vet inte vad som är hans typ, men jag kan tänka mej att det inte är jag, speciellt inte när han har ungefär 25 andra tjejer att välja på och då har jag inte ens räknat på hur många tjejer i året över oss som kan svärma för honom. Jag håller på att komma på nån låt som jag kan sitta och tråna vid, en signaturmelodi liksom, om ni har någon på lager så är det bara att hojta till! Tänk om han är sån som gillar Yellow Label-te, vad gör jag då? Hur tar jag reda på det, kan jag fråga rätt ut, eller hur får jag in det i en diskussion? Som en "fruktigt té"-människa är det viktigt för mej att veta.
Jag har också kommit på att jag är en självutnämnd avatgardeist som bara vill provocera och fucka up system. Men då måste jag först spela spelet och fucka up innifrån. Jag har också kommit fram till att alla våra känslor är konstruktioner, vi skapar själva vår lycka, sorg, kärlek osv. Jag har blivit kallat för tråkrealist och blivit anklagad för att inte vilja bli en bättre människa, eftersom det är det som alla strävar mot och jag har helt rationaliserat bort det ur mitt liv. Jag är den jag är och jag är det efter bästa förmåga.
Nu är jag snart tre timmar sen med mina texter... eller jag har faktiskt lämnat in ena delen, det är bara andra delen kvar, den om konflikt-människorna (såna som jag) som inte vill vara med i dialoger och byråkratiska processer och "runt bord-samtalen" som inte alls passar alla och som är en ganska värdelös metod för att skapa en jämlik dialog och lyssnande.
Just nu håller vi på med slutspurten i skolan innan jul och det tar knäcken på mej, jag är två och en halv timme sen med min text till vår projektrapport och jag hoppas att jag inte blir halshuggen imorgon i skolan, om jag inte skriver klart den än. Men det är svårt när man bara ska skriva en del, man har ju inte hela dramaturgin och allt känns väldigt fragmentariskt, inget känns uppenbart och jag får ångest, inte bara över deadlinen.
Jag har påbörjat ett hemligt projekt, att vara hemligt kär i en kille i klassen, jag valde killen som de flesta tjejerna i klassen svärmar för, har jag fått reda på i efterhand, det ser jag dock nästan bara en fördel. Jag vill ju bara vara lite kär och ha nåt att rligt tänka på och bli peppad av, när allt annat känns tungt. Jag är dessutom inte alls hans typ, elelr jag vet inte vad som är hans typ, men jag kan tänka mej att det inte är jag, speciellt inte när han har ungefär 25 andra tjejer att välja på och då har jag inte ens räknat på hur många tjejer i året över oss som kan svärma för honom. Jag håller på att komma på nån låt som jag kan sitta och tråna vid, en signaturmelodi liksom, om ni har någon på lager så är det bara att hojta till! Tänk om han är sån som gillar Yellow Label-te, vad gör jag då? Hur tar jag reda på det, kan jag fråga rätt ut, eller hur får jag in det i en diskussion? Som en "fruktigt té"-människa är det viktigt för mej att veta.
Jag har också kommit på att jag är en självutnämnd avatgardeist som bara vill provocera och fucka up system. Men då måste jag först spela spelet och fucka up innifrån. Jag har också kommit fram till att alla våra känslor är konstruktioner, vi skapar själva vår lycka, sorg, kärlek osv. Jag har blivit kallat för tråkrealist och blivit anklagad för att inte vilja bli en bättre människa, eftersom det är det som alla strävar mot och jag har helt rationaliserat bort det ur mitt liv. Jag är den jag är och jag är det efter bästa förmåga.
Nu är jag snart tre timmar sen med mina texter... eller jag har faktiskt lämnat in ena delen, det är bara andra delen kvar, den om konflikt-människorna (såna som jag) som inte vill vara med i dialoger och byråkratiska processer och "runt bord-samtalen" som inte alls passar alla och som är en ganska värdelös metod för att skapa en jämlik dialog och lyssnande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)