Fortfarande sjuk

Jag är fortfarande sjuk, fortfarande hes och fortfarande snorig (fast mycket mindre nu än det var för en vecka sedan). Det jobbiga är ju att allt blir jobbigt och tar mycket längre tid när hjärnan är full snor och i helgen ska jag skriva ett referat och läsa lite, har jag tur får jag träffa M lite också. Ett tag funderade jag på en utflykt till Brännö, men jag vet inte, jag är trots allt sjuk. Jag tror att en promenad i Hisingeparken får räcka.

I november ska jag resa till Barcelona på en studieresa. Resa och logi får vi pengar för (max 3000), från skolan, resten får vi betala själva. Känns lite jobbigt med den icke-budget jag har, men man får bara tuta och köra och hoppas på det bästa. Sluta stressa och ta tag i saker, så klart lättare sagt än gjort.

Jag kom faktiskt fram

Till slut landade jag i Småland, jag höll på att trilla ner för betongtrappan på stationen här i Vaggeryd, just ett snyggt välkomnande, tänkte jag. Sedan mötte jag min Vaggerydsstalker, just snyggt att just han var den första människan jag träffade på, tänkte jag. Hunden var glad att se mej och jag inbillar mej att Keso var det också, men inte lika uppbar som hunden. Min frys ser asstor ut, men jag hoppas att det mesta är frigolit. Jag unnade mej ett par fodrade gummistövlar idag innan jag åkte till tåget. Lite ångest att de var vita med rosa foder, jag blir bara mer och mer heteronormativ för varje dag som går. Men de ser så bekväma ut på bilden!

Jag kom på att jag glömde en bunke med grönsallad i kylskåpet, undra hur fräscht det är när jag kommer tillbaka på söndag. Min näsa rinner fortfarande och halsen gör ont och jag har skitmycket att plugga i helgen. Funderar på att skrota javan, är tre inlämningar efter och det börjar kännas lite väl mycket ångest. Fast jag vill inte skrota den, jag vill få den där aha-upplevelsen så det inte känns längre som något stort berg att bestiga.

Efter inlämning kommer sjukdom och ett sent telefonsamtal

Man kan nog kalla mitt halsont och rinnande näsa för en kombination av postdeadline-sjukdom och som en konsekvens av att hösten försvann och vintern kom innan jag hann åka hem till småland och hämta upp mina vinterkläder. Idag ska jag iaf ta min onda hals och rinnande näsa på en tågresa ner till vaggeryd, det kan gå precis hur som helst. Igår fick jag gå hem tidigare från skolan för jag fick feber och jag blir så sjukt känslosam av feber så jag började nästa att gråta i klassrummet. Istället väntade jag med att gråta på 6:ans spårvagn, jag försökte göra det lite diskret men jag tror att folk såg för ingen ville sitta jämte mej, inte ens fyllot. Iaf blev allt bättre när jag kom hem och fick i mej lite glass, febernedsättande och fick sova en timme eller två.

Inatt ringde M. Han hade gjort slut med sin tjej och undrade om jag vill börja träffa honom igen. Jag försökte spela cool, men det gick ju såklart inte så bra. Men jag får försöka blir frisk först innan jag kan tänka på nåt annat, just nu.

När apoteket öppnar ska jag ner och köpa mer nässpray och halstabletter, känns rätt bra att bo granne med dom, det tar från min ytterdörr till apoteket och tillbaka 2-4 minuter, beroende på hur lång kö det är till kassan. Bra när man inte mår så bra och inte vill vara ute för mycket.

Det är lite upp och ner just nu.

Livet går lite upp och ner just nu, som livet alltid är och det är mycket i skolan nu också, som det är ibland. Idag lämnade min grupp in projektbeskrivning och budget en minut före deadline, så nu kan vi släppa det lite. Ikväll har jag en massa att läsa och så en heldag imorgon. Men på fredag, då ska jag åka till småland och klappa katten och bada hunden! Skönt att komma iväg lite.

Och jag tänker nästan inte på M längre och om jag tänker på honom blir jag mest bara arg. Han slösar på min tid liksom, min tid och energi. Fast egentligen saknar jag honom, men jag vill inte vara någons dåliga samvete och jag tycker att han kan sitta ute på Brännö och må dåligt till nyår som han har planerat. Jag önskar bara att jag inte satt här och slösade en massa energi på att vara arg på honom, det borde ju övergå till likgiltighet snart och då är han så gott som död för mej och det är väl det han vill. Eller det är det som kommer att hända oavsett vad han vill, han har gjort ett val liksom.

Arbetsdagbok

I skolan har vi fått en arbetsdagbok, en anteckningsbok som vi ska skriva i varje dag, eller efter vi har gjort någonting. Behövs väl inte säga att jag inte har skrivit nåt i den, direkt. Men jag kan ändå uppskatta tanken och sen när jag känner att det slutar vara ett tvång så kan jag nog skriva i den. Vi ska svara på fyra frågor, eller utgå ifrån när vi skriver så det blir just en ARBETSdagbok och inte en dagbok. Fast jag tycker det är så svårt att inte komma in på hur man känner det rent allmänt de få gångerna jag skriver, det är ju svårt att bortse från ens dagsform i sitt arbete. Men det vi ska svara på när vi skriver är, vad hände? Vad tänkte jag, vad kände jag och vilken relevans kan detta ha för min roll som framtida projektledare. Bra frågor och någongång ska jag börja skriva på riktigt!

Idag träffade jag Kristofer för en fika och ikväll ska jag kolla på fotboll med en klasskompis. Och det känns som att jag har redan har kommit över M, det är konstigt, men jag är inte ledsen längre. Jag behövde kanske bara gråta en kväll och sen var det bra. Jag känner ingeting längre...

Det är bara så svårt att andas just nu.

Jag har inte bloggat på ett tag, dels för att jag inte har haft tid men också för att jag helt enkelt inte har mått så bra. Det har hänt en del saker på sistone, saker jag inte har någon kontroll över och som egentligen inte påverkar mej men som jag ändå inte kan sluta tänka på, inte grubbla över.

Det enda som har känns bra (under omständigheterna) har varit M, att tänkta på honom och att vara med honom har gjort det lite lättare att andas liksom, gett alla tankar i mitt huvud lite semester, men inte längre. Han gick just efter att ha sagt att han inte tyckte att vi skulle träffas nåt mer, trots att vi både tycker om varandra. Det slog mej att jag inte har gråtit över någon kille sedan Nisse, men jag gråter nu. Kanske har han rätt, jag hoppas iaf att han mår bättre, jag vill absolut inte få honom att må dåligt, jag visst ju att skulle bli sårad förr eller senare, men jag hade nog föredragit senare. Hur mycket klarar en männsika av på en vecka liskom?

Nu ligger allt fokus på skolan, jag orkar inte tänka på något annat just nu och det är lite svårt att andas, men jag kommer att överleva. Hösten är fin och jag har en massa kakor i mitt skafferi.

En galen dröm

Jag hade en konstig dröm natten till Fredag, jag har aldrig sovit så bra på länge, men jag har fått rapporter från min sängkamrat för natten att jag både gnisslade tänder, snarkade och pratade i sömnen. Allt jag kan tänka på nu är min dröm och min min projektgruppmedlem Maud som bodde i Byarum och ammade bebisar med badvatten samt förvandlades till Tabita med jämna mellanrum. Vad betyder det? Vad var jag i Byarum? Fick bebisen verkligen den näringen som den behövde, Maus hävdade detta med bestämdhet men jag tvekade. Var det för att jag drömde Maud som jag sov så gott, borde jag försöka göra det oftare och hur kommer detta påverka vårt projekt?

Maud är inte bara min klasskamrat hon är också vissångerska, här är en video, ni kan titta på den och tänka er henne i ett badkar med en bebis som hon ammar, fast inte med bröstmjölk utan badvattnet (fråga mej inte hur det gick till...)