jag har kommit in i en sån där period

Jäkla tjäle! Bara för den kan jag inte gå ut och gräva min grav och lägga mej i den och vänta på att dö, jäkla tjäle! Nu måste jag ju vänta till våren och då har jag förhoppningsvis ingen lust längre. Igår kollade jag på film med Jennie och Mia, vi såg nån havsfilm som jag tyckte om. Han, Bill var med i den, han som jag inte kommer ihåg efternamnet på, men han var ju med i "Lost in translation" också. Filmen handlade om dokumentärfilmare som letade efter en jaguarhaj, den var faktiskt jätterolig när jag tänker på det. Den hade sån där torr humor, som jag älskar, om jag fattar att det är humor. Den här filmen stod tillsammans med de andra komedierna, så då visste jag ju att den skulle vara rolig, så det var lugnt.

Annars så har det inte hänt nåt, har skrivit lite på mitt litterära mästerverk, men jag verkar ha fastnat, det går trögt, funderar på att slänga in en ny karaktär så det händer nåt, fast jag vet ju inte. En ganska stor grej är ju att hon ska vara isolerad från resten av huset och världen, hmm, men det kan ju gå ändå, eftersom själva mötet kan tydliggöra hennes isolering. Får se hur det blir, jag har dessutom tröttnat lite på henne, får nog slänga in nån mer, tror jag, annars kommer jag bli helt galen, och det vore synd, för jag har ju bara skrivit typ 3 sidor eller nåt, det går sakta men framåt.

ett tema?

Alltså, jag kan inte släppa det Bea skrev och jag funderar på om det kanske är så att jag har hittat ett tema för den här bloggen. Tänk om jag skulle skriva här allt det som jag egentligen vill säga till folk men som jag inte gör? Å andra sidan så kan det ju leda till en massa konflikter med folk som blir sura och så och jag är ju ganska konflikträdd av mej. Frågan är om jag skulle kunna tydliggöra att det som står här i bloggen inte ska tas på för stort allvar. Hmmm... jag får funderar vidare... jag återkommer i frågan.

när googlandet slår tillbaka och biter en i rumpan

En av mina favvis saker att göra när jag har tråkigt är att googla på folk och mej själv. Så ikväll när jag hade tråkigt så gjorde jag det, jag googlade på "sarha" och kom till nånslags blog av Bea (som gick året innan mej) dessutom gjorde vi film tillsammans under en sommarkurs. Där hade hon skivit om mej och en av mina filmer, för att inte säga för mycket så kan vi väl säga att hon inte var så där värst imponerad.

Eftersom jag lever med den psykotiska självbilden som jag har, så skakade mitt universum rejält när jag läste det ;-) fast jag visste ju att hon inte gillade den eller mej och att mina filmer inte brukar väcka så där värst mycket beundran. Å andra sidan så är jag nog rätt stolt över det faktumet, hellre att folk säger att dom inte gillar dom än inget alls liksom. Fast det skulle ju vara trevligt om nåt skrev nåt bra och snällt nångång... inte för att jag tvingar nån ;-)