jag kom på en sak!

Den här bloggen firade ju tre månader för några dagar sedan, men jag har inte firat det än, tänkte slå på stora trumman för dess 4 månaders jubileum och fira rejält. Så den 25 januari, då jäklar jag ska fira min blog, med tårta och en massa sprit och pannkakor! Det är iofs några dagar förtidigt men jag tänkte att man kunde ju starta den 25:e och sedan fira fram till den 28:e, då den officiella helgdagen infaller. Är ni med mej? Jag tänkte att vi kunde ju fira på var sitt håll, så slipper jag städa så mycket här, eller om ni vill ordna nåt, så funkar det för mej också.

Glöm inte att kolla in Thessans blog!

det verkar lösa sig självt

I dag är det alltså onsdag, nyårsafton är på lördag. Jag har fortfarande inte gjort ens hälften av allt jag hade tänkt göra här i småland, dessutom varnar dom för snöstorm och yrväder så om jag ska åka till Skövde så borde jag åka typ nu, på direkten, vilket jag inte hinner med. Så det verkar bli nyår här i småland och det är inte fy skam det heller, tror jag... hoppas jag.... Jag slipper i alla fall flytta upp till billingen och samla skräp som jag kan kasta på folk.

en natt till

Just nu är klockan 6, ungefär och jag har sovit ungefär 1 h i natt, jag fattar inte vad som har hänt med min sömn på sistone men den är som bortblåst. Klockan 10 har jag seminarium funderar om det är nån mening att gå å lägga sig, om jag nu skulle bli så pass trött att det skulle vara någon mening med det. Funderar också på om jag håller min snygge granne vaken med mitt diskande och radio, borde kanske sluta med det, det är ju inte precis så att han förstår mina högst subtila tecken på att det är fritt fram för honom att komma in hit och hångla upp mej eller nåt sånt.

Nåväl, jag ska väl fortsätta surfa runt lite nätet och förbereda mej inför seminariumet senare. Imorgon tänkte jag åka hem till småland och innan dess har jag sjukt mycket att göra, men jaja, så kan det vara ibland!

dagen efter

Igår hade vi julbord här i korridoren, det var trevligt, men jobbigt. Det var jag och Arna som fick gå å handla och laga all mat, troligtvist vi två som får diska också. Idag har jag träningsvärk, hela mina armar och halva min rygg, men ni vet hur det är, det som inte dödar gör en starkare, eller nåt.

En annan sak jag har funderat på är om jag nu måste börja censurera min blog, jag har nämligen lagt till en av mina grannar i msn. Tänk om han blir nyfiken och går in här och läser om min snygge granne och mitt smått psykotiska beteende. Jag hoppas inte det, han gillar inte bloggar och sånt så har jag tur så märker han inget.

Om ni vill ge mej någon julklapp förrester så vill jag ha ett liv, en hårig kille och något roligt att leka med gärna av choklad, GOD choklad. Så nu vet ni! Ha det bra till nästa gång!

sömnlösa nätter....

... glider samman med dvala liknande dagar. Inatt låg jag på mitt golv och stirrade upp i taket, funderade över vad en franska filosof har sagt, att när man ligger på marken och stirrar uppåt ger man uttryck för sin dödslängtan. Jag funderade om det verkligen stämde eller om man ville få ett annat perspektiv på saker och ting. Jag drömmer mardrömmar nästan varje natt, vet inte varifrån dom kommer eller varför. Jag hatar att vara vuxen och bo ensam, det finns ingen här som kan titta om det finns monster i garderoben eller som bäddar ner mej i sängen och säger att allt bara är en dröm, som stannar kvar i sängen tills jag har somnat. Istället försöker jag jaga iväg drömmarna med radion, kan hela sändningschemat för natten utantill och känner igen radiopratarna.

Jag måste börja sova på nätterna snart igen, orkar inte med det här mycket längre till.

överfallen

I morse vis 6-tiden blev min storebror överfallen när han skulle gå till bilen och åka til jobbet. Dom slog honom i huvudet med en kofot och hans hand blev skadad. Han kunde själv ta sig in i bilen och åka till en bensinstation där dom ringde efter ambulans och han fick åka till sjukhuset. Han ringde själv till mamma och berättade vad som hänt men när hon skulle åka och hälsa på honom så hittade hon honom inte. Ingen visst var han var och hon fick leta runt hela sjukhuset, utan att hitta honom,som vanligt på sjukhus känns det som, men tänk om nåt allvarligt har hänt, tänk om dom hade hittat något på röntgen, att hans hjärna blivid skakad. Men då borde dom ju ha hört av sig....

Men det känns så konstigt, trots att jag är 8 mil ifrån honom och inte kan göra så mycket härifrån. Mamma ringde precis innan jag skulle gå och titta på julklappar åt honom och min andra storebror, men jag kunde inte koncentrera mej, blev besatt av tanken att köpa den perfekta presenten. Något som göra hans själ mjuk, för jag tror att själen blir hård om man blir slagen med en kofot i bakhuvudet och själen ska vara mjuk, som fluffig hjärtformad kudde ungefär. En present som säger att jag tycker om honom och är inte redo att mista honom än, trots att vi inte har så jättebra kontakt i min familj. Men när jag gick i affärerna så kändes jag mej så ensam och övergiven så jag gick hem igen. Verkligheten kom ifatt mej, varken jag eller nån jag känner har direkt blivit utsatt för våld, förrän nu. Jag sitter här och äter godis och lussebullar, hoppas att min "oskuldhet" kommer tillbaka snart...

sista kvällen i vaggeryd

Jaha, nu var det här lilla äventyret i mörkaste Småland avklarat för den här gången och hur firar man inte sista kvällen här bäst om inte genom att panikplugga framför datorn? Helst skulle jag vilja gå å lägga mej för jag ska åka på förmiddagen imorgon, men jag har väldigt mycket kvar att skriva klart på arkitektur-uppgiften som är tre veckor försenad redan, så det är bara att stanna uppe och härda ut några timmar till.

Imorgon kväll ska kanske jag, jennie, pernilla och kanske linda baka lussekatter, jag vill, men jag vet inte om de andra egentligen är så sugna på det, men ja ja, vi får se helt enkelt. Nä, men jag borde väl plugga vidare, ville bara ta en liten paus, vi hörs!

mina geniala idéer

Jag har kommit på en genial idé som jag gärna vill dela med mej av. Jag tänker skriva en bok och publicera den på internet, eftersom inget bokförlag i hela världen skulle vilja publicera mej och mina idéer. Och om ingen vill bulicera mej så får jag väl fixa det själv! Först ska jag bara komma på vad min bok ska handla om och skriva den, men det borde ju inte ta så lång tid, eller?

Jag ska också starta ett slags community på internet likt beutifulpeople.com, men mitt ska heta ordinarypeople.com, för att bli medlem får man inte vara för snygg, inte för ful, inte för smart, inte för korkad, inte för extrema åsikter osv. Jag blir så trött på allt det här elittänkandet som finns överallt, uppdelning mellan vi och dom, där vi är mycket bättre än dom naturligtvist. Varför kan ingen bara erkänna att den bara är en jäkla vanlig person? Min teori är att alla egentligen är nördar/töntar men att folk försöker hela tiden dölja sin töntighet, genom att t.ex. vara tuff eller alternativ. Folk som är töntiga däremot, är ju det för att de är det, de är ärliga och inte lika falska och tillgjorda som alla andra. Därför gillar jag töntar och nördar bäst, jag uppskattar ärlighet helt enkelt. Folk som inte behöver se ner på andra för att må bra utan nöjer sig med att helt enkelt må bra, för att de är som de är.

Jag har några till geniala idéer man jag tror jag sparar dom tills nån mer regnig dag (nä, det regnar inte här, men det är sviiiinkallt).

ångestvaggeryd

Just nu är jag hemma hos mina föräldrar i Småland och det är jätte åååångest och jätte tråååkigt! Men iaf jag delar ut morgontidningar som man kan säga är ett mediejobb (fast väldigt oglammigt). För att fördriva tiden googlar jag på folk, mina grannar (japp, min snygga granne) och mina vänner, om ni har nån person ni vill kolla upp så hör av er, jag har ändå inget bättre för mej :-p

Jag har letat upp min snygge grannes punkbands hemsida så nu kan jag lyssna på hans musik och hans sång, låter bättre än väntat, om jag var 17 år hade jag varit helt såld! Det är konstigt det där med punk, man/jag tycker bara att det intressant till en viss ålder sen börjar man lyssna på alltmer töntigare punkmusik typ Green Day och innan man vet ordet av har man fastnat i popträsket, man är helt körd...

Nåväl, ska väl ta och lyssna på lite popmusik och känna hur åldern sprider sig i min kropp!

min snygge granne

okej, nu kommer berättelsen om min snygge granne! Det började med att han flyttade in i rummet jämte mitt, han var snygg alla tjejer som bodde här tyckte det, problemet var/är att han inte är så jäkla social. Det bästa av allt är att han spelar gitarr sent på natten som jag ligger och lyssnar på när jag ska sova. I lördags innan jag åkte till pernilla satt han och jag och pratade ute i korridoren om viktiga saker, typ feminism och sånt och mycket annat också. Det visade sig att han var jätte påläst och jag blev grymt imponerad, tror till och med att han kan mer än vad jag kan. Plötsligt sa han att han tyckte att det tråkigt att jag inte skulle vara med på festen och att han tyckte om att prata med mej och jag blev jätteglad! Ingen har sagt så till mej innan, och definitivt ingen kille, de brukar bara sucka och idiotförklara mej.

Efter i lördags så pratar vi varje gång vi springer på varandra i korridoren, men problemet är nu att jag är askass på att förföra folk, så vi får se hur det går, på söndag ska jag åka hem till småland och vara borta i tre veckor, få se om han är kvar då...

helgen som var

Jag tänkte berätta om helgen som var då jag hälsade på Pernilla i Alingsås, eller ja, utanför Alingsås, nånstans i skogen. För jag rymde från festen här till henne, det var trevligt, vi åt sjukt mycket godis och pratade lite feminism och andra småtrevliga ämen. Vi passade även på att hälsa på Sara Åberg i hennes nya hus, jag har inte sett henne sedan nyår så det var trevligt det med!

Fast på tåget hem var det fullsatt och jag fick stå upp hela vägen. En lyckades utlösa brandsläckaren så det blev blött och kladdigt överallt, vet inte om det var vatten eller bara nåt konstigt skum i den. I vilket fall som helst så lyckades jag komma ur tåget här i Skövde och gick hem. När jag kom hem så orkade jag inte ta på med mina tofflor utan gick i bara stumporna fram till min dörr här i korridoren, vilket var dumt gjort. Framför min dörr hade en glasflaska åkt i golvet och det var krossat glas överallt inkl. i min fot. Efter en smärre opertion på mej själv och städning av golvet utanför min dörr, tyckte jag att jag förtjänade att bara ligga i soffan och glo på tv och äta choklad och glömma att universum var emot mej. Det gick inte så bra. Framför tv:n var det en stor pöl med utspilld sprit som jag var tvungen att städa upp och så flytta på möbler för att överhuvudtaget kunna sitta och titta på tv:n.

Imorgon ska jag berätta om hur utvecklingen med min snygge granne framskrider!

ett riktigt brev

Jag tänkte att det nog var dags att skriva här igen. Idag gjorde jag nåt som jag inte har gjort på länge, jag skrev ett "riktigt" brev, alltså ett sånt på papper med penna, tja, ni vet nog vad jag menar. Jag hade nästan glömt hur man gör och naturligtvis kom jag inte ifrån smilis och sånt, men ändå.

Imorgon ska mina grannar ha fest och jag ska väl sitta på mitt rum och låtsas att jag inte är hemma, som jag brukar. Men min korridor är okej, jag vill bara inte festa med dom, och eftersom det är det enda sättet dom kan umgås på, så blir det ju bara att man pratar lite ytligt då och då, men det okej. Jag kanske kan skriva lite lite på mitt litterara alster imorgon kväll, eftersom jag ändå inte kommer att kunna sova och jag har ju inte skrivit på länge!

idag...

Just nu lyssnar jag på Radio Qult, det är, så där bra, hoppas jag var liiite bättre när jag sände. Jag tror att när man lyssnar på såna här "skit snacks" program, spelar det stor roll om man gillar människorna som pratar eller inte. De här som pratar nu t.ex. är ganska tråkiga och ämnen de pratar om är också lite tråkiga, dessutom sluddrar dom. Å andra sidan var jag lika dålig när jag började sända (så dom har ju framtiden för sig) och mina program kommer nog att gå till historien som de mest flummiga ostrukturerade och tråkiga programmen i historien.

Jag önskar att jag var rolig och sa roliga saker, och kunde göra ett humorprogram som typ "Roll on" i P3. Dom pratade om önskningar idag i R.Q, om man fick en önskning, vad skulle man önska sig då, jag skulle önska att jag var rolig och kunde få människor att skratta för det är nog det svåraste jag vet och det mest ångestframkallande. Plugga är också något som framkallar ångest och det ska jag göra nu, sen ska jag nog fantisera lite om min snygge granne det är inte ångest framkallande.

för övrigt en trevlig dag

Jag läste i någon kvällstidning för några dagar sedan att många svenska tjejer i min ålder använder sin blog som nån slags sexdagbok, där dom avslöjade allt om sina sexliv. Alltså, kan ju inte jag följa strömmen och göra det (eftersom jag aldrig har följt strömmen känns det konstigt att börja göra det nu, när man är 26 år...) så jag får komma på nåt annat.

Jag har tänkt på en sak, jag har aldrig haft något "riktigt" jobb, förutom tidningsbud, och jag är trots allt snart 27 år. Jag funderar på vilket jobb jag skulle passa i, om jag skaffade ett, vilket jag måste snart göra. Min kanadensiska kompis påstod att det inte fanns så många jobb för sådana som mej dvs. medie/film/konstvetenskap/filosofi personer, hur vågar hon påstå nåt sånt? och varför sa hon inget innan jag skaffade mej 100-tusentals kronor i studielån? Skämt åsido, det här idéen om att läsa ämnen som intresserar mej kanske inte var den bästa, känns som jag har målat in mej i ett hörn, som jag inte riktigt vet hur jag ska ta mej ut ifrån. Å andra sidan jag skulle vara otroligt olycklig om jag läst nåt ämne som jag inte var intresserad av, bara för att jag lättare skulle ha fått jobb och jag skulle nog inte ens avsluta den. Så då var man tillbaka på ruta ett igen...

vilken inriktning då?

Alltså, det här med att skaffa blog är jobbigare än jag trodde. Jag måste ju bestämma vilken inriktning jag ska ha på det jag skriver här. Det verkar som om dom som har kommenterat mitt första inlägg vill att jag avslöja allt, som en "riktig" dagbok alltså, vilket jag skulle kunna göra. Jag skulle också använda min blog till att hänga ut folk, fast problemet är att jag oftast brukar få veta alla smaskiga hemigheter sist av alla och jag är urkass på att snoka upp saker och ting själv. Så det kanske är inte är en så bra idé, såvida jag inte hittar på smaskiga saker om folk, fast jag har nog inte tillräcklig bra fantasi för sånt heller.

Så frågan kvarstår, vilken inriktning ska jag ha på min blog? Jag skulle kunna skriva om alla dom saker som jag brukar gå och fundera på, idag, t.ex. funderar jag på vad som är mest miljövänligast, att skriva med en blyertspenna, eller bläckpenna och är bläck blått egentligen? Bläckfiskarnas "bläck" är ju svart, vad är egentligen bläck? Spelar det någon roll om man skriver med en plaststiftblyertspenna eller en sån där penna av trä, ur ett miljöperspektiv alltså?

För övrigt gör Anthony and the Johnssons den bästa ångestmusiken just nu, bara så nu vet!

jaha, då hade man skaffat blog...

... och jag känner mej inte ett dugg trendigare för det. Hmm, man kanske skulle skaffa en blog men sen inte skriva i den förrän alla andra har tröttnat på det och då börjar man skriva på allvar. Om jag nu ska skriva i den här så lovar jag att aldrig skriva tre punkter efter varandra (om det inte är absolut nödvändigt, vill säga) bara så ni vet! Jodå, så att nu ska man skriva dagbok på nätet, fast frågan är om man ska skriva det som man skriver i sin dagbok, sin riktiga dagbok eller om man ska skriva nånslags censurerad tramsversion här? I och för sig var det ett tag sedan jag skrev dagbok, så det är kanske dags nu igen!